Emma Barremyr

Hej ♥

 

Första dagen var tung. Riktigt tung (med tanke på de tunga ryggsäckarna). Vi hoppade på bussen upp till Abisko vid sju på morgonen och anlände vid Kungsledens början vid halv niotiden. Hela vägen från Kiruna upp till Abisko hade det spöregnat och man kände sig sådär lagom pigg på att gå ut. Termometern i bussen visade dessutom på sex grader. Men när vi anlände i Abisko hade det slutat regna och att få kliva av bussen och dra in den friska luften kändes alldeles underbart. Nu skulle vi snart få vara långt bort från bullrig trafik och förorenad luft. Snart skulle vi få dricka det kalla fjällvattnet och se vackra vyer i en fantastisk natur. 

 

 

Jag hade sett fram emot att få se Lapporten i Abisko, men dimman låg fortfarande tjock över bergen trots att det slutat regna, så någon Lapport fick jag aldrig se. Så vi började traska, med 15 respekive 20 kilo på ryggen. Kropparna var ovana och det började kännas ganska fort här och där och det blev många korta pauser för att fylla på energi och vatten.

 

 

 

Vattnet. Det iskalla, kristallklara, rena fjällvattnet. Jag har aldrig druckit godare vatten! Det är en häftig upplevelse att bara kunna stanna och fylla upp vattenflaskorna med denna fantastiska dryck. Under hela resan var den enda tillgången på vatten vi hade från dessa bäckar som rinner lite här och var. 

 

Detta iskalla vatten var även vattnet som vi diskade och fick tvätta oss i under vandringen (kokade upp lite vatten i fältköket för att få lite värme på det). En ganska omständig process kan man tycka, men ganska mysigt att sitta och diska vid bäcken ändå :)

 

 

Längs hela leden finns meditstionsplatser för den som vill sitta i naturen och hitta in till sitt inre.

 

 

Som sagt. För att orka de tunga väskorna och vänja kroppen vid belastningen fick vi ta många korta pauser och fylla på med energi och vatten. Frukosten hade intagits mycket tidigt denna morgon så det första längre stoppet blev för att laga frukost nummer två. Fältköket packades upp för första gången, havregrynsgröt kokades och toppades sedan med linfrö, pumpakäror, torkad banan, äpple, jordgubbar, russin och kiwi samt torrmjölkspulver som vispats ihop med vatten från bäcken. Om det smakade gott? Ja, mycket! Jag älskar känslan av att laga mat och äta ute i naturen. Det går liksom inte att beskriva, utan det är något som måste upplevas för att man ska förstå hur gott det smakar när man sitter där.

 

Dimman börjar lätta och bergstopparna börjar bli synliga.

 

Vandringen fortsatte sedan ett par timmar till innan det blev dags för lunchstopp. Nu lagades det kolbullar med bacon för fulla muggar. Det var riktigt lyckat och riktigt gott!

 

 

 

Sista etappen innan stopp för natten.

 

Första nattens tältplats.

 

Första dagen gick vi sammanlagt i åtta timmar (med pauser inräknat). Vi tog oss 17 km söderut denna dag. Till slut fann vi ett mysigt ställe uppe på höjden där det var vindstilla och nära till vatten så vi bestämde oss för att stanna till där. Tältet sattes upp och sen påbörjade vi matlagningen och fick sedan avnjuta middagen i solsken som var aningen värmande. 

 

Påväg ner till bäcken för att fylla vattenflaskan.

 

Utsikten från tältplatsen var varm och fin.

 

Pelle äter kycklinggryta och ris och njuter av solens värmande strålar.

 

När klockan var åtta var vi så trötta att vi knappt orkade hålla ögonen öppna. Kropparna värkte och träningsvärken började smyga sig på rejält. När solen försvann började även kylan smyga sig på. Det slutade med att det var så kallt att vi kröp ner i samma sovsäck innan vi lyckades somna båda två. 

 

Fortsättning följer...

 

Kram / Emma.